Det känns jätte konstigt att vara brevid dig, utan att ens prata.
Vi har ingenting kvar längre, det lilla vi hade försvann med sommarlovet.
Jag vet att båda har förändrats, jag känner inte dig längre. Jag vet knappt något om dig, och det känns väldigt väldigt annorlunda. Förut, vi pratade massor, umgicks ganska ofta, sa det mesta till varandra. Jag gillade ditt gamla jag, men nu kan jag inte svara om jag gillar ditt nya jag, eftersom jag inte vet något om dig längre. Jag fanns för dig när du hade det jobbigt, och du fanns för mig. Som vänner gör. Men nu, en fånig sak kom upp och då försvann allt. Dock vet jag att jag överreagerade och att det mesta faktiskt är mitt fel. Vi har båda gjort fel. Men en sak är säker, jag vill lära känna dig igen. Och jag vet att det här låter super konsitgt, men jag älskar dig. Och sen måste jag säga att jag tycker du klarat dig jätte bra, och jag märker att du börjat tagit tag i saker. Jag vet att du förmodligen inte gillar mig, vet inte ens om du kommer läsa det här. men känner att jag var tvungen att skriva av mig lite.